Tillbaka i tiden, cirka femhundra år, måste vi gå för att förstå tillkomsten av Lövångers kyrka.
Betrakta det politiska läget i slutet av 1400-talet: Kalmarunionen befinner sig i en tid av upplösning. Kung Hans av Danmark säger sig vara regent i unionen, men både Norge och Sverige stretar emot och för Sveriges del Sten Sture den äldre. Talar för unionen gör handeln med kontinenten, vilken den mäktiga Hansan styr: Upphör unionen ser kung Hans till att Sveriges export av järn upphör. Ekonomin kommer då att kraftigt försämras.Herr Sten manövrerar

skickligt för att behålla Sveriges frihet och för detta behöver han katolska kyrkans stöd. Man antar att detta är anledningen till att Herr Sten vid unionsmötet i Kalmar år 1482 ger Norrland i förläning till den dåvarande ärkebiskopen i Uppsala, Jacob Ulfsson. Samtidigt i öster, börjar Ryssland sin expansion, först på bekostnad av riket Novgorod, vilket faller helt. Finland härjas, vilket sedan 1300-talet betraktats som en del av Sverige. Men nu belägras Viborgs slott av ryssarna men räddas som genom ett under. En del i undret kan de brinnande tjärtunnor ha haft vilka man med stor framgång

rullar ner på de angripande ryssarna. Härjningar av Finland och Norrlandskusten fortsätter dock, och ett fantastiskt rykte säger att fienden ankrat 20 000 krigsfartyg i finska viken, beredda till anfall när som helst. För svenska kyrkan är hotet det värsta tänkbara: Sverige tillhör Väst-Rom, Ryssland Öst-Rom och den Ryska ortodoxa kyrkan. Mot denna bakgrund beslutar sig Jacob Ulfsson att bygga ett antal robusta stenkyrkor längs Norrlandskusten. Här skall befolkningen kunna söka skydd för ryssars

illgärnningar, samtidigt som byggnaderna markerar den katolska tillhörigheten. Finansieringen klarar man genom det genidrag man i katolska kyrkan kallade avlat: syndernas förlåtelse mot pengar! Då det också på den tiden fanns gott om bemedlade botfärdiga, strömmar kontanterna in.
Kyrkan antar man invigdes i samband med biskopens visitationsresa år 1507. Likt vakttornen i en medeltida fästning står kyrkorna längs den norrländska kusten klara i början av 1500-talet. Kyrkan var vid tiden för invigningen mindre än den är nu, ca 2/3 av dess nuvarande storlek.

En förlängning av byggnaden gjordes, beroende av att Vebomarks by inlemmades i församlingen på 1600-talet. Inte heller fanns några fönster mot norr, då man trodde att ondskan kom från detta håll. Även kyrkans ingång har förändrats. Den fanns tidigare på södra långsidan och här hittar man fortfarande det gamla vapenhuset. På den katolska tiden förrättades ceremonier med församlingens medlemmar stående, folket kunde gå ut och in i kyrkan under mässan. Skillnad blev det efter reformationen då bänkar infördes, varvid kvinnor satt till vänster och män till höger. Även social rang kunde avläsas, då "finare" folk satt längre fram och bönder och fattiga, bak i kyrkan.

Tillbaka till: första sidan