Kronolänsmannens brev

å latsidan låg aldrig Lövångers Kronolänsman C. E. Noring. Det framgår tydligt av de c:a 10.000 brev sockenmuseet har i sitt förvar. Länsmännen var kronans långa arm in i det stora svenska riket. Hans plikter var mångskiftante, i första hand rent polisiära uppgifter:

bröt någon mot lagen tog länsmannen fast personen och efter att domen var avkunnad

C. E. Noring f. 1810, d. 1886

verkställde denne även straffet. Här handlade det om böter, ris- eller spöstraff eller fängelse på vatten och bröd. Kronofogdens roll var också länsmannens, liksom att ombesörja vissa militära ärenden, exempelvis trupptransporter genom distriktet, samt vid behov också ordna kustbevakning mot kolera. Rapportering till länsstyrelsen skedde regelbundet: här gällde oftast smittsamma sjukdomar och avkastningen från socknens jordbruk, s.k. årsväxtrapport. Härtill kommer länsmännens egna privata affärer, för C. E. Noring det

stora jordbruk han ägde. Den vackra mangårdsbyggnaden, nära Lövånger, finns

fortfarande kvar, se bilden invid! De bevarade breven ger intrycket av en idogt arbetande nitisk statstjänsteman -men, bilden blir en annan om man lyssnar på de eftermälen och anekdoter som fortfarande lever i bygden. Här beskrivs länsman som den som i nödtider, mäter ut bönders

fastigheter och ställer folk på bar backe. Han sägs sätta bönder i skuld, sedan vid tillfälle mäta ut fastigheter och lägga dem till egna vidlyftiga affärer.
C. E. Noring gör år 1877 konkurs och Lövångers allmoge tycker säkert att: "Somliga straffas redan i levande livet". Skulderna i konkursen hamnar på i runda tal 400.000 kronor, en enorm summa då: en duktig hantverkare inte hade mer än en krona om dag.
Mycken forskning återstår om denne märklige man, en självklar del av en blivande Lövångersbok, del 4.

 

Databasen över Länsmansarkivet

Hittills har c:a 8000 brev lagts i ett datoriserat register för att underlätta sökning på namn ärende m.m.. Här har vi förkortat breven, dels för att öka läsligheten samt för att underlätta inskrivningen. Registret kan inte nås via internet men finns tillgängligt på sockenmuseet i Lövånger. Nedan ett exempel från C. E. Norings brevbok, d.v.s. kopior på brev vilka skickats till Landskansliet i Umeå. Originalen finns inte kvar då stadsbranden år 1888 i Umeå förstörde dessa. (stora arkiv vill gärna försvinna).

10 jan. Brev rörande den för tjuvnad dömde Drängen Johan Larsson från Bjurön, vilken avvikit från orten. Larsson är även straffad för utprånglande av falska sedlar. Larsson misstänka vistas hos Lars Jonsson. Namn i brevet Catarina Håkansdotter. Brev meddelande gott hälsotillstånd i socknen, förutom viss förekomst av smittkoppor i Blacke och Uttersjön.

Breven från brevboken är delvis svårlästa, då de ju enbart var avsedda som kopior. Bilden nedan visar första delen av brevet ovan. Här syns även de rättningar Noring gjort.

Kolla in vilka brev som skickades

anno 1833	anno 1834
anno 1835	anno 1836
anno 1837

 

En av de historier som bevarats om Länsman på Lövbacka återfinns i studiecirkelsammanställningen Kulturlandskapet: Folkmål i Lövångersbygden, Studieförbundet vuxenskolan.

"Kronolänsman Carl Erik Noring på Lövbacka var en sträng och fordrande husbonde och fruktad myndighetsperson. En dag träder n'Pell-Persa in på Norings kontor, orädd och väl medveten om vad konventionen krävde. Noring satt ensam och utan att taga av sig mössan säger Pell-Persa:

- Jaaså, jahnna sitt Noringen å råta ve tjuvstöö(r)n! (tjuvatöö(r)n= penna)

Noring tittar upp, säger ingenting men petar upp dörren in till köket med ena foten.

- Vad sa Pell-Persa?

Pell-Persa fattar genast galoppen, stryker av sig mössan och lätt bugande säger han:

- Gu signe en trägen arbetare!"